Engelsk mastiff är en av de äldsta och mest ärevördiga hundraserna i världen, med rötter som sträcker sig tusentals år tillbaka. Mastifftypen är avbildad i assyriska reliefer från 600-talet före vår tideräkning, och liknande hundar följde de romerska legionerna. Namnet «mastiff» kommer troligen från det anglosaxiska ordet «masty», som betyder mäktig.

I England formades rasen till det vi känner i dag. Den användes som vakthund på stora gods, som beskyddare av hemmet och till björn- och oxbaiting, en blodssport som förbjöds 1835. Rasen tillhör FCI-grupp 2, molosser och sennenhundar, och räknas bland världens tyngsta hundraser, där enskilda individer väger över 100 kilo.

Efter andra världskriget var mastiffen nära utrotad i England, med bara fjorton registrerade individer kvar. Rasen räddades med hjälp av import från USA och Kanada, och har sedan byggt upp sig igen. I Sverige är engelsk mastiff fortfarande en relativt sällsynt ras, men den har en liten och hängiven skara anhängare som uppskattar denna milda jätte.

Engelsk mastiff kallas ofta en mild jätte, en hund med imponerande storlek men ett förvånansvärt lugnt och kärleksfullt väsen. Rasen kombinerar värdighet med lojalitet, och är en utmärkt familjehund för dem som har plats.

Mastiffen är bland de lugnaste av de stora raserna. Den föredrar att ligga nära familjen framför att jaga runt, och har ett naturligt värdigt väsen. Samtidigt har den ett starkt instinkt för att skydda sin familj, och behöver sällan göra mer än att ställa sig mellan ägaren och ett upplevt hot, för storleken ensam verkar avskräckande. Mot främlingar är den naturligt reserverad, men aldrig aggressiv utan anledning.

Trots den massiva uppenbarelsen är mastiffen sensitiv. Den reagerar dåligt på hård behandling och behöver en lugn och trygg ägare. Rasen kan vara något envis, vilket kräver tålamod, men när förtroendet väl är etablerat är den en otroligt tillgiven följeslagare som helst inte är långt från familjen. Med barn är mastiffen som regel tålmodig och försiktig, men tillsyn är nödvändig på grund av den rena storleken, och god socialisering från valpstadiet lägger grunden för en trygg och balanserad hund.

Trots den enorma storleken har engelsk mastiff ett måttligt aktivitetsbehov. Detta är ingen sporthund, men den behöver daglig motion för att hålla sig frisk och i form. Två lugna promenader på 30 till 45 minuter täcker som regel behovet, och rasen trivs bäst med jämn, måttlig aktivitet framför intensiva pass.

Lugna promenader i naturen passar bra, gärna kryddade med korta lekstunder, lite nosework eller lugna möten med andra hundar i kontrollerade miljöer. Mastiffen blir snabbt trött, så aktiviteten bör doseras därefter.

Några förbehåll är viktiga. Rasen tål värme dåligt, så undvik träning i temperaturer över 20 grader och sörj för skuggiga pauser. Valpar och unghundar ska inte överbelastas, för växten är långsam och skelettet sårbart fram till 18–24 månaders ålder. En överviktig mastiff utvecklar snabbt ledproblem, så håll vikten under kontroll. Rasen lämpar sig inte för jogging eller cykling, där korta och lugna promenader är långt bättre. Mastiffen kan bo i lägenhet så länge den får nog med daglig motion, men en trädgård är en klar fördel, och oavsett boform tar denna hund mycket fysisk plats.

Engelsk mastiff har tyvärr en relativt kort förväntad livslängd på 6 till 10 år, vilket är typiskt för mycket stora raser. Det finns flera hälsoproblem man bör känna till innan man väljer valp.

Höftledsdysplasi (HD) är mycket vanligt hos stora raser, och armbågsledsdysplasi (ED) förekommer också ofta och kan i vissa fall kräva kirurgi. Som en stor och djupbröstad ras är mastiffen särskilt utsatt för bloat, alltså magomvridning, ett akut och livshotande tillstånd. Hjärtsjukdomar som dilaterad kardiomyopati (DCM) förekommer, viktbelastningen gör lederna sårbara för korsbandsskador, och ögonsjukdomar som ektropion, entropion och progressiv retinal atrofi (PRA) ses i rasen. Cystinuri, ett tillstånd med njursten som särskilt drabbar hanhundar, kan påvisas med DNA-test.

Rekommenderade hälsotester för avelsdjur är HD- och ED-röntgen, ögonlysning hos ögonveterinär (ECVO), hjärtscreening hos kardiolog och gentest för cystinuri, det sistnämnda särskilt viktigt för hanhundar. En ansvarsfull uppfödare genomför alla rekommenderade tester och är öppen om resultaten. Risken för bloat kan minskas med upphöjd matskål, lugnt tempo vid utfodring och vila efter måltider.

Engelsk mastiff har en kort och tät päls med underull som i sig själv är enkel att sköta. Borsta pälsen en till två gånger i veckan med en gummiborste eller slickerborste för att avlägsna löst hår och stimulera blodcirkulationen. Rasen fäller måttligt året runt, med mer intensiv fällning på våren och hösten, och då rekommenderas daglig borstning. Bada hunden bara vid behov, vanligtvis var sjätte till åttonde vecka, med ett milt hundschampo.

Den viktigaste skötseln handlar ändå inte om pälsen, utan om ansiktet. Mastiffen har karakteristiska hudveck som måste rengöras dagligen. Torka vecken med en mjuk, fuktig trasa och torka noggrant efteråt, för fukt i vecken ger grogrund för svamp och bakterier. Var särskilt uppmärksam runt nos och ögon.

I övrigt bör klorna klippas var andra till fjärde vecka, tänderna borstas två till tre gånger i veckan, och öronen kontrolleras och rengöras varje vecka. Till sist hör dreglandet till: mastiffen dreglar mycket, särskilt efter att den har druckit eller ätit, så ha alltid en trasa till hands. Var beredd på att rasen lämnar spår av dregel på möbler, kläder och väggar. Det är en del av paketet med en mastiff.

Engelsk mastiff är en intelligent hund, men träningen kräver tålamod och konsekvens. Rasen har ett självständigt väsen och kan vara envis, men den svarar bra på rätt tillvägagångssätt. Mastiffen är sensitiv och reagerar dåligt på stränga metoder, så använd beröm, godsaker och positiv belöning. Håll träningspassen korta och varierade, gärna 10 till 15 minuter, för hunden tappar snabbt intresset för ren repetition. Hela familjen bör följa samma regler, annars kommer hunden att testa var gränserna går.

Tidig socialisering är extra viktig just på grund av storleken. En dåligt socialiserad mastiff på 80 till 100 kilo är mycket svår att hantera, medan en trygg och välsocialiserad hund är en lugn följeslagare.

Börja tidigt med det som blir tungt att rätta till senare. Träna kopplingsdisciplin från valpstadiet, för en vuxen mastiff kan dra dig omkull, och öva in grundläggande kommandon som sitt, stanna, kom och nej. Lär valpen att hälsa lugnt, eftersom en entusiastisk mastiff lätt välter folk, och vänj den vid bilen medan den ännu är liten nog att lyftas. Valpkurs och grundkurs rekommenderas starkt, helst med en instruktör som har erfarenhet av stora raser. Mastiffen mognar sent mentalt, så förvänta dig valpigt beteende ända upp mot två till tre års ålder.

Engelsk mastiff är en kostsam ras, både i inköp och i drift, och storleken gör att de flesta utgifter blir betydligt högre än för en genomsnittshund. En valp från en uppfödare med dokumenterade hälsotester kostar vanligtvis mellan 30 000 och 50 000 kronor i Sverige. Rasen är sällsynt, så du måste troligen räkna med väntetid, och på Pond kan du hitta uppfödare och anmäla dig till väntelista.

De löpande månadskostnaderna ligger vanligtvis på 4 000 till 7 000 kronor. Fodret är den största posten, med 2 500 till 4 000 kronor i månaden för en vuxen mastiff, utöver försäkring och ett hälsobudget till veterinär. Stora raser har både högre försäkringspremie och dyrare veterinärvård, eftersom narkos, läkemedel och kirurgi kostar mer ju större hunden är.

Därtill kommer engångskostnader vid anskaffning. Räkna med 5 000 till 10 000 kronor för en rejäl grundutrustning med stor säng, skålar och kraftigt koppel, några tusen till valp- och grundkurs, samt ID-märkning och vaccination. En eventuell kastrering eller sterilisering är också dyrare för stora raser. Kom dessutom ihåg att transport kan kräva en stor bil. Sammantaget är engelsk mastiff en ras som kräver god ekonomi genom hela livet.

Engelsk mastiff är en fantastisk hund för rätt ägare, men storleken och behoven gör att den inte passar alla. Överväg nyktert om din livssituation passar till en hund av detta format.

Mastiffen kan passa för dig som har gott om plats, helst hus med trädgård, men en stor lägenhet kan också fungera. Den passar för dig som önskar en lugn och lojal följeslagare framför en aktiv sporthund, som är förberedd på de ekonomiska kostnaderna för en mycket stor ras, och som tål dregel, pälsfällning och en hund som tar mycket fysisk plats. Erfarenhet av hund är en fördel, men viktigast är viljan att investera tid i kurser och träning.

Rasen passar däremot sämre för dig som bor trångt utan tillgång till bra promenadområden, eller som önskar en aktiv turpartner för jogging, cykling och långa fjällturer. Har du mycket små barn som kan bli omkullvälta är tillsyn nödvändig, och du bör vara förberedd på rasens korta förväntade livslängd på 6 till 10 år. En stram budget talar också mot en så kostsam ras.

Mastiffen behöver inte mycket plats att röra sig på, men den behöver plats att ligga. En bra hundplats, tillgång till uteyta och dagliga promenader är det viktigaste. Rasen trivs bäst i familjer med äldre barn och vuxna som uppskattar en lugn och närvarande hund, för detta är en hund som helst vill vara nära dig, alltid.

Hanar väger typiskt 70–110 kg och har en mankhöjd på 75–82 cm. Tikar är något mindre, med en vikt på 55–80 kg. Mastiffen är en av världens tyngsta hundraser, och enskilda individer kan väga över 100 kg.

Förväntad livslängd är 6–10 år, med ett genomsnitt runt 8 år. Som med alla mycket stora raser är livslängden tyvärr kortare än för mindre hundar. God hälsa hos föräldrarna, rätt utfodring och måttlig motion kan bidra till ett längre och bättre liv.

Ja, mastiffen är en utmärkt familjehund för familjer som har plats och ekonomi. Rasen är känd för att vara lugn, tålmodig och kärleksfull med barn. Tillsyn rekommenderas med små barn, inte för att mastiffen är aggressiv, utan för att hundens storlek kan leda till oavsiktlig knuffning.

Ja, mastiffen dreglar en del, särskilt efter att ha druckit, ätit eller vid upphetsning. Det är en naturlig del av rasens anatomi med lösa läppar. Ha alltid en handduk tillgänglig, och var beredd på att möbler och kläder får dreglfläckar.

Det är möjligt, men kräver en stor lägenhet och dagliga promenader. Mastiffen är förvånansvärt lugn inomhus och behöver inte mycket plats att röra sig, men den behöver plats att ligga. Tänk också på att du måste bära utrustning och eventuellt hjälpa hunden i trappor.

Nej, mastiffen har ett måttligt aktivitetsbehov. Två lugna promenader på 30–45 minuter dagligen är tillräckligt. Undvik hård fysisk aktivitet, särskilt i varmt väder. Valpar och unghundar ska skonas från belastning tills skelettet är färdigutvecklat (18–24 månader).

En valp kostar vanligtvis 30 000–50 000 kr. Löpande månadskostnader ligger på 4 000–7 000 kr, inklusive foder (2 500–4 000 kr), försäkring (600–1 200 kr) och veterinärutgifter. Stora raser har generellt högre kostnader för allt från foder till medicinering.

Mastiffen är intelligent men envis. Den svarar bäst på tålmodig, positiv träning med korta pass. Hård behandling verkar mot sitt syfte. Tidig socialisering och grundläggande lydnadsträning är viktig eftersom en vuxen mastiff är mycket stark och omöjlig att kontrollera med fysisk kraft ensam.