Bichon havanais tillhör bichon-familjen och har rötter i det västra Medelhavsområdet. Rasen togs med till Kuba av italienska och spanska sjöfarare, där den vidareutvecklades och blev mycket populär bland överklassen i Havanna. Det är därifrån den har fått sitt namn.

Efter den kubanska revolutionen försvann de flesta blodslinjerna på Kuba, men några hundar smugglades ut och överlevde i USA, och härifrån byggdes rasen upp igen. FCI erkände den 1963 (standard nr. 250). Den bruna färgnyansen «tobaksfärg» är karakteristisk och antas ha inspirerat föreställningen om att rasen härstammar från Havanna, tobaksstaden.

Idag är bichon havanais en populär sällskapshund som uppskattas för sitt glada väsen och den charmiga pälsen. Rasen tillhör FCI-grupp 9 (sällskaps- och dvärghundar).

Bichon havanais är en ovanligt charmig, lekfull och tillgiven liten hund. FCI-standarden beskriver rasen som exceptionellt vaken och lätt att träna som larmhund, och den slår gärna larm utan att vara en typisk skällig hund.

Rasen är social och glad, och älskar att underhålla familjen med trick och lek. Den är vänlig mot alla, både barn, främlingar och andra djur, och knyter starka band till sina människor. Just den starka anknytningen gör att den kan utveckla separationsångest om den inte lärs upp att vara ensam.

Trots den lilla storleken är bichon havanais robust och aktiv, med en livlig och fjädrande gångart. Den har ett stabilt, gott humör och tillför mycket glädje i hemmet, och passar lika bra för familjer, par och ensamstående som kan ge den sällskap.

Bichon havanais har ett måttligt aktivitetsbehov. Två dagliga promenader på 20 till 30 minuter, kombinerat med lek inomhus, räcker oftast. Rasen är ändå förvånansvärt aktiv och älskar att leka, jaga bollar och lära sig trick, och den är intelligent nog att behöva mental stimulans för att hålla sig nöjd.

Agility i miniformat, tricksträning och lek med familjen är aktiviteter som rasen trivs bra med. Bichon havanais är mer robust än många andra små raser och följer gärna med på längre promenader och utflykter. Den anpassar sig till olika aktivitetsnivåer, men bör inte understimuleras, eftersom en tråkig vardag kan ge oro och oönskat beteende.

Bichon havanais är generellt en sund och långlivad ras med en förväntad livslängd på 13 till 16 år. Den vanligaste ortopediska åkomman är patellaluxation (lös knäskål). Ögonsjukdomar som katarakt och progressiv retinal atrofi (PRA) förekommer, hjärtsjukdom (mitralklaffsvikt) kan drabba äldre hundar, och portosystemisk levershunt är ett sällsynt men allvarligt medfött tillstånd.

Rasklubben rekommenderar patellaundersökning, ögonlysning och hjärtundersökning av avelsdjur. Tandhälsan bör följas upp regelbundet, eftersom små raser är extra utsatta för tandsten. Pälsen i sig ger sällan hudproblem, men skötseln måste hållas uppe för att undvika att tovor irriterar huden. Välj en uppfödare som dokumenterar hälsotesterna för båda föräldrarna.

Bichon havanais har en lång, mjuk päls som kan vara slät, vågig eller bilda lösa lockar, och som enligt FCI-standarden kan bli 12 till 18 cm lång hos vuxna hundar. Pälsen fäller mycket lite, vilket gör rasen populär bland allergiker, men den kräver i gengäld regelbunden skötsel.

Borsta pälsen grundligt tre till fyra gånger i veckan för att undvika tovor, och gärna dagligen. Använd en slickerborste och en metallkam, och arbeta systematiskt genom hela pälsen. FCI-standarden tillåter inte klippning och trimning av utställningshundar, bara lätt uppsnyggning runt tassar och panna, men i praktiken väljer många ägare en kortare valpklippning för enklare skötsel.

Kontrollera öronen regelbundet och håll dem rena, klipp klorna regelbundet, och borsta tänderna ofta, eftersom tandhälsan är en svag sida hos små raser.

Bichon havanais är intelligent och ivrig att lära sig, och svarar utmärkt på positiv förstärkning. Den älskar att göra ägaren nöjd, och FCI-standarden beskriver rasen som exceptionellt vaken, så den snappar upp nya kommandon snabbt.

Rasen trivs med tricksträning, lydnad och dvärghundsagility. Börja socialiseringen tidigt med många goda upplevelser. Det allra viktigaste träningsfokuset är att lära hunden att vara ensam, eftersom den är mycket social och lätt kan utveckla separationsångest. Bygg upp ensamtiden gradvis från valp.

Generellt är bichon havanais tillmötesgående och okomplicerad att träna, även om den ibland kan ha sina egna åsikter.

En bichon havanais-valp från en uppfödare som följer rasklubbens avelsrekommendationer kostar vanligtvis mellan 20 000 och 30 000 kr — kontakta uppfödaren för aktuellt pris. Priset varierar med hälsotestning av föräldrarna, stamtavla och färg, och ovanligare färger kan kosta något mer.

Räkna med startutgifter till utrustning, vaccinering och försäkring på runt 5 000 till 8 000 kr. De årliga kostnaderna för foder, försäkring, veterinär och utrustning ligger typiskt på 8 000 till 15 000 kr, något lägre än för större raser. Pälsvården är en tidsinvestering, men kräver inte nödvändigtvis professionell hjälp om du lär dig att borsta och sköta pälsen själv. Välj en uppfödare som dokumenterar hälsotesterna för båda föräldrarna.

Bichon havanais passar för familjer med barn, äldre, förstagångsägare och allergiker som önskar en liten, social och glad hund. Rasen är anpassningsbar och trivs både i lägenhet och hus.

Bichon havanais passar bra för dig som:

• Önskar en vänlig, lekfull och social följeslagare
• Är mycket hemma och kan ge hunden sällskap
• Uppskattar en ras som fäller lite
• Är villig att lägga in regelbunden pälsvård

Bichon havanais passar sämre för dig som:

• Är mycket borta från hemmet, eftersom rasen behöver sällskap och kan utveckla separationsångest
• Inte önskar att lägga tid på regelbunden borstning
• Föredrar en mycket självständig hund

Rasen är robust för storleken och följer gärna med på familjeaktiviteter och promenader, och ger mycket värme och gott humör tillbaka.

En bichon havanais-valp från en uppfödare som hälsotestar avelshundarna kostar vanligtvis 20 000–30 000 kr — kontakta uppfödaren för aktuellt pris. Priset beror på hälsotestning, stamtavla och färg. Ovanligare färger som choklad eller tobaksbrun kan kosta något mer.

Ja, bichon havanais är en utmärkt familjehund. Rasen är tålmodig med barn, vänlig mot alla och har ett stabilt, glatt lynne. Den lilla storleken gör den hanterbar för hela familjen, och rasen är robust nog att tåla lek med barn.

Ja, bichon havanais räknas som allergivänlig eftersom rasen fäller mycket lite. Ingen hund är 100 % allergifri, men den minimala fällningen minskar allergener i hemmet. Många med mild hundallergi tål bichon havanais bra.

Pälsen bör borstas grundligt 3–4 gånger i veckan för att undvika tovbildning — dagligen är idealiskt. Rasen behöver inte klippning enligt FCI-standarden, men många väljer en kortare praktisk klippning. Kontrollera öron, klipp klor och borsta tänder regelbundet.

De vanligaste är patellaluxation (lös knäskål), ögonsjukdomar (katarakt, PRA) och hjärtsjukdom hos äldre hundar. Levershunt är ett sällsynt men allvarligt medfött tillstånd. Rasklubben rekommenderar patella-, ögon- och hjärtundersökning för avelshundar.

Ja, rasen är intelligent, ivrig och älskar att lära sig trick och kommandon. Positiv förstärkning fungerar utmärkt. Det viktigaste träningsfokuset är att lära hunden att vara ensam — rasen är mycket social och kan utveckla separationsångest utan gradvis tillvänjning.

Bichon havanais är mycket social och kan utveckla separationsångest om den inte lärs upp att vara ensam. Börja med gradvis tillvänjning från valpåren — korta perioder som byggs upp över tid. Rasen trivs inte med att vara ensam hela arbetsdagen. Ett alternativ är hunddagis eller en hundkompis i hemmet.

Förväntad livslängd är 13–16 år. Bichon havanais är en långlivad ras. God näring, rätt vikt, regelbunden pälsvård, tandvård och hälsotestning av avelshundar bidrar till ett långt och sunt liv.