Newfoundlandshunden har sitt ursprung på den kanadensiska ön Newfoundland, där den utvecklades som arbetshund för fiskare och sjöfolk. Rasen drog in fiskenät, apporterade föremål ur vattnet, bar laster och är mest känd för att rädda människor från drunkning.

Räddningsinstinktet är legendariskt, och rasen är byggd för vatten: simhud mellan tårna, en kraftig svans som fungerar som roder, och en tät, vattenavvisande dubbelpäls som tål kallt vatten. Den karakteristiska storleken och lugnet gjorde den också till en pålitlig drag- och lasthund på land.

Rasen kom till Europa på 1700-talet och blev snabbt populär bland adel och konstnärer. Lord Byron skrev en berömd gravdikt till sin newfoundlandshund, och rasen har haft entusiaster bland konstnärer och adel i hela Europa. En egen svartvit variant, Landseer, är uppkallad efter målaren Edwin Landseer, som ofta avbildade rasen.

I dag är newfoundlandshunden främst en familjehund, men de naturliga förmågorna lever vidare i organiserad vattenräddning, som fortfarande utövas i newfoundlandsmiljön.

Newfoundlandshunden är känd för ett ovanligt milt, tålmodigt och stabilt temperament. Rasen har fått smeknamnet barnvakten bland hundar på grund av sin naturliga omsorg och försiktighet kring barn, men med tanke på storleken ska samspel mellan hund och små barn alltid ske under uppsikt.

Newfies är lugna och värdiga, sällan aggressiva eller nervösa. De knyter starka band till hela familjen och trivs dåligt med att vara mycket ensamma; det här är en hund som vill vara där du är. Rasen har ett naturligt, milt beskyddarinstinkt, särskilt nära vatten, där den instinktivt kan försöka rädda människor den uppfattar som hotade.

Mot främlingar och andra djur är rasen mestadels vänlig och avslappnad, men den kan vara reserverad i nya situationer. Det lugna, förutsägbara gemytet gör newfoundlandshunden väl lämpad som terapihund.

Var uppmärksam på att en så stor, social hund behöver tidig tillvänjning till att vara ensam, och att det milda temperamentet inte betyder att uppfostran kan hoppas över: en ouppfostrad jätte blir snabbt ohanterlig.

Newfoundlandshunden har ett måttligt aktivitetsbehov. Den är inte hyperaktiv, men behöver daglig, jämn motion för att hålla vikten nere och muskulaturen vid liv, något som är extra viktigt för en så tung ras.

Bra aktiviteter:

• Dagliga promenader: 30–60 minuter i lugnt till måttligt tempo
• Simning: den allra bästa aktiviteten för rasen, skonsam mot leder och helt i rasens natur
• Vattenräddning: organiserad aktivitet som utnyttjar de medfödda förmågorna
• Dragaktiviteter: rasen gillar att dra vagn eller släde i måttlig omfattning
• Lugn lek och korta apporteringspass

Två hänsyn är särskilt viktiga. För det första värme: den tjocka dubbelpälsen gör att newfies tål varmt väder dåligt, så förlägg aktivitet till de svala timmarna på sommaren och se alltid till att det finns skugga och vatten. För det andra tillväxt: valpar och unghundar måste skonas från hård belastning, hoppning och långa turer tills skelettet är färdigutvecklat (runt 18–24 månader). För mycket, för tidigt ger ökad risk för bestående ledproblem hos en ras som redan bär mycket vikt.

Newfoundlandshunden har kortare livslängd än många raser, vanligtvis 8–10 år, något som hänger samman med storleken. Kännedom om de vanligaste tillstånden hjälper dig att välja valp och ta hand om hunden.

Viktiga ärftliga och storleksrelaterade tillstånd:

• Höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsdysplasi (ED): vanligt hos stora raser, röntgen av avelsdjur krävs eller rekommenderas
• Subaortastenos (SAS): medfött hjärtfel, hjärtundersökning av avelsdjur rekommenderas
• Cystinuri: ärftligt tillstånd som ger njur- och blåssten, gentest finns för hanar
• Korsbandsruptur: förekommer på grund av hög vikt och belastning
• Uppblåst mage (GDV): akut och livshotande hos stora, djupbyggda raser, lär dig symtomen och dela gärna upp måltiderna i flera mindre

Svenska Kennelklubben rekommenderar HD- och ED-röntgen och hjärtundersökning av avelsdjur. Välj en uppfödare som dokumenterar alla hälsotester för båda föräldrarna. Det viktigaste du själv kan göra för hälsan är att hålla hunden smal, eftersom övervikt förvärrar både led- och hjärtproblem betydligt.

Newfoundlandshundens tjocka dubbelpäls ger utmärkt skydd mot kyla och vatten, men kräver betydande skötsel. Den vattenavvisande ytterpälsen och den täta underullen fäller mycket, och extra kraftigt två gånger om året.

Skötselrutin:

• Borstning: minst 2–3 gånger i veckan, och dagligen under fällningsperioderna
• Bad: var 4:e–8:e vecka, grundlig torkning ända in till huden är avgörande för att undvika hudproblem
• Öron: kontrollera och rengör varje vecka, hängöron är utsatta för infektion, särskilt hos en hund som badar mycket
• Klor: klipps regelbundet
• Dregel: rasen dreglar en del, så ha handdukar tillgängliga, särskilt efter måltid och dryck

Klipp inte pälsen kort. Den isolerar mot både kyla och värme och skyddar huden mot sol, och klippning kan förstöra denna funktion. Vill du hjälpa hunden i värmen är skugga, bad och svala timmar rätt väg. Och förbered dig på päls i hemmet: med en newfie är en bra dammsugare en förnuftig investering.

Newfoundlandshunden är intelligent, samarbetsvillig och vill gärna göra ägaren nöjd. Med positiva metoder är den relativt enkel att träna, men just storleken gör tidig och konsekvent inlärning helt avgörande.

Börja träning och socialisering från första dagen. En valp på 10 kg blir snabbt en hund på 60+ kg, och ovanor är långt svårare att rätta hos en vuxen jätte än hos en valp.

Viktiga träningsfokus:

• Kopplingsträning: förstaprioritet, en vuxen newfie som drar är mycket svår att hålla
• Grundläggande lydnad: pålitlig sitt, ligg, stanna och inkallning
• Lugn hälsning: lär hunden att hålla alla fyra tassar på marken (60 kg som hoppar upp är en risk)
• Socialisering: bred, positiv exponering, extra viktig för en så stor hund
• Vattenträning: introducera vatten tidigt och positivt, de flesta newfies tar till det naturligt

Håll passen korta, tydliga och trevliga. Rasen är känslig och svarar dåligt på hård hand. Lugn, tålamod och belöning ger bäst resultat.

En newfoundlandshund-valp från en uppfödare som hälsotestar avelsdjuren kostar vanligtvis mellan 20 000 och 35 000 kronor. Priset varierar med uppfödarens erfarenhet, hälsotestning och stamtavla.

Var uppmärksam på att inköpspriset är en liten del av totalen för den här rasen. De löpande kostnaderna skalar med storleken:

• Foder: 8 000–14 000 kr (stor ras med högt foderbehov)
• Försäkring: 5 000–10 000 kr (högre premie för stor ras)
• Veterinär (rutin): 3 000–6 000 kr, och mer vid behandling, eftersom doseringen följer vikten
• Skötsel och utrustning: 3 000–6 000 kr (stora bäddar, borstar, eventuellt hundfrisör)
• Transport: du behöver stor bil med gott om plats

Newfoundlandshunden är en kostsam ras att hålla, och det bör vara ett medvetet beslut innan du skaffar en. Välj en uppfödare som dokumenterar hälsotestresultaten för båda föräldrarna. På Pond hittar du uppfödare av newfoundlandshund.

Newfoundlandshunden passar för lugna, tålmodiga ägare som vill ha en stor och hängiven familjehund, och som har plats och ekonomi till en jätte.

Newfoundlandshunden passar bra för dig som:

• Har gott om plats både inne och ute
• Vill ha en lugn, tålmodig och barnvänlig hund (med vuxen uppsikt kring små barn)
• Gillar vatten och friluftsliv, särskilt simning
• Har tid till regelbunden pälsvård och klarar fällning och lite dregel
• Har budget till de betydande kostnader en stor ras för med sig

Överväg en annan ras om du:

• Bor i liten lägenhet utan tillgång till uteyta
• Inte tål päls och dregel i hemmet
• Vill ha en energisk träningskompis för högt tempo
• Bor i ett varmt klimat utan möjlighet till kylning
• Inte är förberedd på kort livslängd och höga kostnader

Får rasen det den behöver ger den i gengäld något få andra raser matchar: en mild, trofast och djupt familjeorienterad följeslagare.

En newfoundlandshund-valp från en uppfödare som hälsotestar avelsdjuren kostar vanligtvis mellan 20 000 och 35 000 kr.

Ja, newfoundlandshunden är en av de bästa familjeraserna som finns. Den är känd för sitt extremt milda, tålmodiga temperament och naturliga försiktighet med barn.

Newfoundlandshunden väger vanligtvis 50–70 kg med en mankhöjd på 63–74 cm. Hanar är oftast större än tikar.

Ja, newfoundlandshunden fäller kraftigt, särskilt under de två årliga fällningsperioderna. Regelbunden borstning och en bra dammsugare är nödvändigt.

Newfoundlandshunden lever vanligtvis 8–10 år. Rätt utfodring, motion och hälsouppföljning kan bidra till ett långt och gott hundliv.

Ja, newfoundlandshunden dreglar en del, särskilt kring måltider och i varmt väder. Ha alltid handdukar tillgängliga.

Ja, newfoundlandshunden är en av de bästa simmarna bland alla hundraser. Rasen har simhud mellan tårna och en kraftig svans som fungerar som roder.

Nej, newfoundlandshunden tål värme dåligt på grund av den tjocka dubbelpälsen. Se till att det finns skugga och friskt vatten, och undvik hård aktivitet i varmt väder.