Breton, formellt Epagneul Breton, kommer från regionen Bretagne i Frankrike och är en av de äldsta stående fågelhundarna i Europa. Rötterna går tillbaka till 1700-talet, då bretonska jägare behövde en kompakt och allsidig jakthund för det kuperade landskapet. Den moderna rasen formaliserades i början av 1900-talet, med den första rasstandarden 1907, och uppstod antagligen genom korsning av lokala spanielhundar med engelska settrar som brittiska jägare tog med sig till Bretagne.

Rasen tillhör FCI-grupp 7, fågelhundarna, och blev FCI-erkänd 1954. Den är den minsta av de stående fågelhundarna, ofta med naturligt kort svans eller född helt utan svans, och räknas som världens mest utbredda stående fågelhund.

I Sverige är breton väl etablerad och populär bland fågelhundsentusiaster. Den används aktivt i jakt på ripa, skogsfågel och orre, och har en stark miljö med många dedikerade uppfödare och aktiva jaktprovsmiljöer.

Breton har ett vänligt, energiskt och samarbetsvilligt väsen som gör den till en av de mest populära fågelhundarna även som familjehund. Den förenar jaktens intensitet med en varm och tillgiven hemmapersonlighet.

Rasen är genuint vänlig och kommer bra överens med de flesta människor och djur, och är sällan aggressiv eller dominant. Samtidigt är den energisk och atletisk, skapad för att arbeta, med en hög aktivitetsnivå som kräver dagligt utlopp. Breton är känd för sin starka vilja att samarbeta: den vill glädja ägaren och är lättare att träna än många andra jakthundraser. Till gengäld är den känslig och reagerar starkt på ägarens sinnesstämning, så hårda metoder verkar mot sitt syfte.

Med barn är breton en utmärkt hund, tålmodig, robust och lekfull, och en naturlig lekkamrat för aktiva barn. Den är också social med andra hundar och kan leva bra med katter, särskilt vid tidig socialisering. Bretonen anpassar sig till olika livssituationer, från aktiv jaktfamilj till sportig stadsfamilj, så länge den får nog med aktivitet först. Då är den lika hemma i jaktmarken som i soffan.

Breton har ett högt aktivitetsbehov som speglar bakgrunden som allsidig jakthund, och behöver daglig och gärna intensiv aktivitet för att hålla sig i balans. Räkna med minst en och en halv timmes aktiv motion om dagen, helst med möjlighet till fritt sök och apportering.

Jakt är rasens primäraktivitet, där den utmärker sig med stående fågel och apportering, men behovet kan också täckas på andra sätt. Apport- och dummyträning kanaliserar jaktinstinktet på ett kontrollerat sätt, och långa, varierade turer i skog och fjäll passar rasen bra. Den är kvick och atletisk nog för agility, har en fin nos som gör nosework och spårning givande, och de flesta bretoner är dessutom förtjusta i vatten och goda simmare. För den som springer är den en uthållig canicross-partner.

En understimulerad breton blir lätt rastlös, destruktiv och skällig, så både fysisk och mental stimulering är nödvändig. Till gengäld är den en utmärkt turhund i nordisk natur som tål det mesta av väder, och fritt sök i trygga omgivningar betyder mycket för trivseln. Rasen anpassar sig till ägarens aktivitetsnivå till en viss grad, men har en tydlig miniminivå.

Breton är en generellt sund och robust ras med förväntad livslängd på 12–14 år, mycket tack vare en aktiv avelsmiljö med fokus på hälsa och funktion.

Höftledsdysplasi (HD) förekommer, men är relativt sällsynt jämfört med många andra jaktraser. Av ögonsjukdomar är primär linsluxation (PLL) och progressiv retinal atrofi (PRA) kända riskfaktorer, och epilepsi har rapporterats i enstaka linjer. De hängande öronen kan predisponera för öroninflammationer, vissa individer utvecklar foder- eller miljöallergier, och en sällsynt nervsjukdom, spinal muskelatrofi, kan förekomma i rasen.

Rekommenderade hälsotester före avel är HD-röntgen, ögonlysning hos ögonveterinär (ECVO) och DNA-test för PRA där det finns för rasen, gärna utöver en allmän hälsoundersökning. Många rasklubbar kräver också godkänt jaktprov för avel. I Sverige har rasklubben strikta avelsrekommendationer som omfattar både hälsotestning och funktionsprov, och en uppfödare som hälsotestar avelsdjuren kan visa dokumentation på resultaten för föräldradjuren.

Breton har en medellång, platt eller lätt vågig päls med lite fransar på öron, bröst och ben. Pälsen är tät nog att skydda i terräng och väder, men inte så lång att den kräver omfattande skötsel.

Borsta pälsen två till tre gånger i veckan med en slickerborste och en kam för att avlägsna löst hår och förebygga tovor, med extra uppmärksamhet bakom öronen och på bröstet, där pälsen lättast tovar sig. Bada hunden var sjätte till åttonde vecka eller vid behov, och en sköljning kan behövas efter jakt eller turer i vatten. Rasen behöver lite trimning, bara lite putsning runt tassar och öron, och ska behålla ett naturligt och funktionellt utseende.

De hängande öronen samlar lätt fukt efter simning och jakt, så kontrollera och rengör hörselgångarna varje vecka. Borsta tänderna tre till fyra gånger i veckan, och klipp klorna vid behov, även om aktiva hundar sliter ner dem mycket själva. Efter arbete i terrängen bör du kontrollera pälsen för fästingar, sår och främmande föremål. Breton fäller måttligt under året med två fällningsperioder, och då bör du borsta oftare för att hålla löst hår under kontroll.

Breton är en av de mest träningsvilliga fågelhundraserna och svarar utmärkt på positiv träning. Den starka samarbetsviljan och önskan att glädja gör träningen givande för både hund och ägare.

Bygg träningen på belöning, där godsaker, lek och beröm alla fungerar bra. Rasen är känslig och kan bli osäker vid för hård korrigering, så en mjuk metod som bygger självförtroende är viktig. Tidig socialisering med olika människor, djur och situationer lägger grunden för en trygg hund, och tydliga, konsekventa regler ger den trygghet rasen behöver.

Var medveten om att bretonen tar illa vid sig av stränga ord, så tonfall och kroppsspråk betyder mycket. Inkallning kan bli utmanande när jaktinstinktet slår till, och bör tränas grundligt och konsekvent. Koncentrationen sviktar lätt om hunden inte har fått motion före passet, och eftersom rasen är social kan den vantrivas med att vara mycket ensam och utveckla separationsångest.

Breton lämpar sig för det mesta av organiserad hundsport: fågeljakt och jaktprov är primärarenan, men den gör det också bra i apport- och dummyarbete, agility, rallylydnad och nosework. För träningsentusiasten är detta en drömras, så länge träningen bygger på tillit och positiv motivation.

En breton-valp från en dedikerad uppfödare kostar vanligtvis mellan 12 000 och 20 000 kronor. Rasen är väl etablerad i jaktmiljön med många aktiva uppfödare, så tillgången är god.

De löpande månadskostnaderna för foder, försäkring och veterinär ligger vanligtvis på runt 1 350 till 2 350 kronor, där foder till en medelstor, aktiv hund och försäkring utgör de största posterna. Därtill kommer gärna jaktträning och kurser.

Utöver det dagliga bör du räkna med några engångs- och periodiska kostnader: valpkurs och jaktträning första året, deltagande i jaktprov, och jaktutrustning som GPS-halsband och pinglor. En HD-röntgen och en eventuell kastrering eller sterilisering tillkommer när det är aktuellt. På Pond kan du jämföra uppfödare av breton och hitta tillgängliga kullar.

Breton är en allsidig och charmig hund som passar många slags ägare, så länge de är aktiva.

Rasen passar bra för dig som jagar eller vill börja med fågeljakt, som är aktiv och sportig med dagliga, långa turer i naturen, och som gärna har barn, för detta är en utmärkt familjehund. Den passar också för dig som önskar en samarbetsvillig och läraktig hund, som gillar hundsport som agility, apport eller nosework, och som vill ha en medelstor hund som passar i de flesta hem.

Breton passar däremot sämre för dig som har en lugn och stillasittande livsstil, eller som inte har tid till minst en timmes daglig aktivitet. Den lämpar sig inte heller för dig som önskar en hund som kan vara mycket ensam, eller som bor i lägenhet utan tillgång till stora promenadområden, och den kräver en ägare som inte har något emot att vara ute i alla väder.

Innan du bestämmer dig bör du besöka en uppfödare och möta rasen, gärna se den i arbete på ett jaktprov eller en träningssamling, och ärligt överväga om du kan erbjuda nog med daglig aktivitet genom hela hundens liv på 12–14 år. Breton är en ras som gör aktiva ägare lyckliga, och kombinationen av jaktförmåga, familjevänlighet och samarbetsvilja gör den till en av de mest allsidiga hundarna du kan välja.

Ja, breton är en utmärkt familjehund för aktiva familjer. Rasen är vänlig, tålmodig med barn och förtjust i lek. Den kombinerar jaktförmåga med ett varmt familjetemperament som få andra fågelhundraser matchar.

Nej, du behöver inte jaga. Bretonen kan trivas bra med apportträning, nosework, agility och andra aktiviteter som ersättning. Det viktiga är att hunden får tillräckligt med daglig aktivitet och mental stimulering. Många ägare utan jaktbakgrund har mycket god erfarenhet av rasen.

Rasen behöver minst 1–1,5 timmes daglig aktivitet, gärna med möjlighet till fritt sök i naturen. Kombinera fysisk motion med mental stimulering som apportträning eller nosework för bäst resultat.

Det är möjligt, men kräver en mycket aktiv ägare som ger hunden tillräcklig daglig motion utanför lägenheten. Bretonen trivs bäst med tillgång till naturen och stora promenadområden. Rasen är lugn inomhus när behoven är tillgodosedda.

Nej, bretonen är en av de mest träningsvilliga fågelhundraserna. Den är ivrig att samarbeta och svarar bra på positiv förstärkning. Rasens känslighet kräver en mjuk metod, hårda metoder verkar mot sitt syfte.

Många bretoner föds med naturligt kort svans (bobtail) eller utan svans. Detta är ett genetiskt drag som varierar. Vissa individer föds med normal lång svans. I Sverige behålls svansen oavsett längd, då kupering är förbjuden.

Breton är en stående fågelhund (pointer) som markerar fågel genom att stå stilla, medan springer spaniel är en stötande hund som driver upp fågel. Breton är något mer självständig i söket och täcker större områden. Temperamentsmässigt är båda vänliga och familjeorienterade.

Breton fäller måttligt under året med två årliga fällningsperioder. Regelbunden borstning 2–3 gånger i veckan håller pälsen i gott skick och minskar löst hår. Pälsen är praktisk och kräver ingen omfattande skötsel.