Trots namnet stammar australian shepherd från USA, inte Australien. Rasen utvecklades i västra USA på 1800-talet, där baskiska herdar som hade varit i Australien tog med sig vallhundar. Amerikanska ranchägare korsade dessa med lokala arbetshundar och skapade en allsidig vallhund anpassad till den tuffa terrängen i väststaterna, från Kaliforniens varma dalar till Rocky Mountains snötäckta berg. Rasen blev snabbt oumbärlig på rancher och blev populär genom rodeon och westernfilmer, där Jay Sisler och hans aussies uppträdde på nationell TV.

American Kennel Club erkände rasen 1993, och FCI följde efter 2007. Rasen tillhör FCI-grupp 1 (vallhundar). I Sverige har australian shepherd vuxit kraftigt i popularitet de senaste 15 åren, driven av miljön kring hundsport. Rasklubben arbetar aktivt med hälsoprogram, mentaltest och avelsrekommendationer, och australian shepherd är i dag en av de mer populära brukshundraserna, med ett stort antal valpar registrerade hos Svenska Kennelklubben (SKK) varje år.

Australian shepherd är intelligent, energisk och intensivt fokuserad. Rasen knyter an mycket starkt till ägaren och kan vara en kardborrehund som följer dig överallt. Aussien är lojal, samarbetsvillig och har en enastående förmåga att läsa människors kroppsspråk och avsikter, en egenskap som stammar från generationer av vallarbete där hunden måste tolka subtila signaler från herden.

Rasen har ett starkt vallinstinkt som kan riktas mot barn, bilar, cyklister eller andra djur om det inte kanaliseras rätt genom träning och aktiviteter. Australian shepherd är ofta reserverad mot främlingar, men varm och lekfull med sina egna. Många aussies har ett starkt vaktinstinkt och markerar gärna med skall.

De trivs bäst med en förutsägbar vardag och en ägare som förstår rasens behov av arbete och stimulans. Understimulerade aussies kan utveckla beteendeproblem som överdrivet skällande, vallning av barn, destruktivitet eller tvångsmässigt beteende. Rasen har hög känslighet och stressar lätt i kaotiska miljöer. En lugn, strukturerad vardag med tydliga ramar och meningsfulla uppgifter ger en harmonisk aussie.

Australian shepherd är en av de mest aktiva hundraserna och behöver minst 2 timmars daglig motion och mental stimulans, helst mer. Rasen utmärker sig i agility, lydnad, vallning, flyball, frisbee och sökträning, och många svenska aussie-ägare håller aktivt på med en eller flera av dessa sporter.

Bara fysisk motion räcker inte. Aussien behöver uppgifter att lösa, och mentala utmaningar är lika uttröttande som fysisk träning. Nosework, trickträning, problemlösningsleksaker och spårning är bra komplement till den fysiska aktiviteten. En australian shepherd som bara får promenader utan mental stimulans blir snabbt frustrerad och hittar sina egna projekt, oftast något du inte önskar.

Rasen är mycket uthållig och kan delta i långa fjällvandringar, löprundor och cykelturer. Var uppmärksam på att valpar behöver anpassad aktivitet för att skona leder och skelett under uppväxten, undvik hårda underlag och långa pass innan hunden är färdigvuxen (cirka 14–18 månader). En vanlig fälla är att bygga upp för mycket kondition hos unga hundar, så att aktivitetsbehovet bara eskalerar. Balansera aktivitet med viloträning från tidig ålder.

Australian shepherd är i allmänhet en sund ras med god livslängd, men några ärftliga tillstånd är viktiga att känna till innan du väljer valp.

De vanligaste är ögonsjukdomar: Collie Eye Anomaly (CEA), progressiv retinal atrofi (PRA) och katarakt. Höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsdysplasi (ED) förekommer, och epilepsi kan drabba rasen.

MDR1-genmutationen är särskilt viktig för aussien: den gör vissa hundar överkänsliga för vanliga läkemedel (bland annat vissa avmaskningsmedel och bedövningsmedel), och status bör vara känd innan hunden behandlas. Ett enkelt DNA-test klargör detta.

Merle-till-merle-avel (double merle) ger allvarliga syn- och hörselskador och undviks i all ansvarsfull avel. Får du erbjudande om en valp från två merle-föräldrar är det en varningssignal.

Rekommenderade hälsotester för avelsdjur (i linje med rasklubbens rekommendationer): DNA-test för CEA, PRA, MDR1 och HSF4 (katarakt), samt HD-röntgen och ögonlysning. Förväntad livslängd är 12–15 år. Välj en uppfödare som dokumenterar testresultaten för båda föräldrarna.

Australian shepherd har en halvlång dubbelpäls med underull som varierar i tjocklek med klimatet. Pälsen behöver borstning 2–3 gånger i veckan för att undvika tovor, särskilt bakom öronen, på bröstet och bakom låren.

Under fällningsperioderna vår och höst fäller rasen mycket, och då kan daglig borstning vara nödvändig för att hålla lösa hår borta från hemmet. En bra underullsrivare gör jobbet lättare.

Klipp inte pälsen kort. Dubbelpälsen isolerar mot både värme och kyla och fungerar som en naturlig temperaturreglering, klipps den ner kan den växa tillbaka ojämnt och förlora denna effekt. Trimma hellre pälsen runt tassar och öron vid behov.

I övrigt är skötseln enkel: kontrollera och rengör öronen varje vecka, håll klorna korta och borsta tänderna regelbundet. Kontrollera tassarna för skador och is- eller snöklumpar efter turer på vintern.

Rasen finns i fyra huvudfärger: black, red, blue merle och red merle, ofta med vita och kopparfärgade tecken. Färgen påverkar inte skötselbehovet.

Australian shepherd är en dröm att träna för den som gillar hundsport. Rasen lär sig otroligt snabbt, är mycket motiverad av lek, beröm och godis, och trivs med ständigt nya utmaningar.

Just för att den lär sig så fort lär den sig också ovanor fort. Var medveten om vad du belönar, och håll träningen positiv och varierad. Korta, meningsfulla pass slår långa, repetitiva.

De viktigaste träningsfokusen:

• Tidig socialisering, rasen kan ha en tendens till skygghet, så ge valpen många trygga, goda upplevelser
• Impulskontroll och ro, lär aussien att slappna av lika bra som att arbeta (viloträning är underskattad)
• Kanalisering av vallinstinktet, så att det inte riktas mot barn, cyklar eller bilar
• Pålitlig inkallning och kontakt

Australian shepherd passar dåligt för nybörjare som inte vill lägga tid på träning. För den som gillar att träna hund är den däremot en av de mest givande samarbetspartnerna du kan få.

En australian shepherd-valp från en uppfödare som hälsotestar avelshundarna kostar vanligtvis 18 000–28 000 kronor. Priset varierar med vilka hälsotester som gjorts (DNA-test för CEA, PRA, MDR1 och HSF4, HD-röntgen och ögonlysning), stamtavla och färgvariant.

Det är värt att betala för dokumenterad hälsotestning. Aussien har flera ärftliga tillstånd som goda tester fångar upp, och en billig valp utan papper kan bli dyr i form av hälsoproblem senare.

Löpande årliga kostnader för foder, försäkring och veterinär ligger vanligtvis på 12 000–20 000 kronor. Dessutom bör du budgetera för aktivitet: träningskurser, agility eller annan hundsport är nästan en förutsättning för att rasen ska trivas, räkna det som en fast del av kostnaden, inte ett tillägg.

Kom också ihåg engångskostnader för bra utrustning och en trygg, säkrad trädgård om du inte redan har det.

Australian shepherd passar för aktiva människor som vill hålla på med hundsport eller annan organiserad aktivitet tillsammans med hunden. Rasen trivs med en ägare som avsätter tid för daglig träning och mental stimulans, och som tycker att det är roligt att arbeta med hund.

Australian shepherd passar bra för dig som:

• Är mycket aktiv och vill ha en träningspartner till agility, lydnad, vallning eller långa turer
• Har tid för daglig mental och fysisk stimulans
• Vill ha en läraktig, tätt anknuten hund
• Kan erbjuda förutsägbarhet och tydliga ramar

Australian shepherd passar sämre för dig som:

• Vill ha en lugn sällskapshund
• Är mycket borta från hemmet
• Inte har tid eller lust till daglig träning och aktivitet
• Är helt ny hundägare utan stöd

Rasen kräver mycket, både fysiskt och mentalt, och en understimulerad aussie kan utveckla beteendeproblem som överdrivet skällande, vallning av barn eller destruktivitet. Har du tid och engagemang får du i gengäld en av de mest allsidiga och tillgivna hundar som finns.

En valp från en uppfödare som hälsotestar avelshundarna kostar vanligtvis 18 000–28 000 kronor. Kontrollera att uppfödaren dokumenterar DNA-test för CEA, PRA, MDR1 och HSF4, samt HD-röntgen och ögonlysning.

Aussien kan fungera i en aktiv familj, men rasen är inte den typiska soffvänliga familjehunden. Vallinstinktet kan riktas mot barn som springer, och rasen behöver mycket stimulans. Familjer som håller på med hundsport eller är mycket ute i naturen kan ha stor glädje av rasen.

Minst 2 timmar dagligen, gärna mer. Aussien behöver inte bara fysisk motion, utan lika mycket mental utmaning. Agility, lydnad, vallning, sökträning och frisbee är bra aktiviteter. Enbart långa promenader räcker inte.

Måttligt till mycket. Rasen har dubbelpäls som fäller jämnt och extra under fällningsperioderna. Regelbunden borstning (2–3 gånger i veckan) håller pälsen i gott skick. Aussien ska inte klippas kort.

De vanligaste är ögonsjukdomar (CEA, PRA, katarakt), höftledsdysplasi (HD), epilepsi och MDR1-medicinsk känslighet. Double merle-avel ger allvarliga problem och är oansvarigt. DNA-testning av avelshundar minskar risken.

Ja, rasen är mycket intelligent och lär sig snabbt. Men de behöver en ägare som kan hantera intensiteten, aussies kan bli överstimulerade. Varierad, positiv träning med mycket lek fungerar bäst. Rasen utmärker sig i de flesta hundsporter.

Det avråds. Aussien är en aktiv ras som behöver mycket plats och daglig motion. Även med långa promenader vantrivs de flesta aussies i lägenhet. Rasen trivs bäst med trädgård och närhet till turområden.

Förväntad livslängd är 12–15 år, vilket gör aussien till en långlivad ras. God kost, tillräcklig mental och fysisk stimulans, samt val av uppfödare som hälsotestar avelshundarna, bidrar till ett långt och aktivt liv.